Runt om i Sverige ser vi nu ett simultant beteende. Sverigedemokraternas framgångar i valet har fått blockpolitiken att vibrera och de traditionella partierna att uppträda som mobbarna i skolan.
Vad vi känner till om Sverigedemokraterna är att de vid sidan av en stollig invandrarpolitik har ett partiprogram som är som smörpapper. Allting där bakom är grumligt, man urskiljer bara konturer. Hallå! Är det någon som synar korten? Inte vad jag sett.
Om vi kastar fram en inte alltför otrolig slutsats, att en stor del av SD väljarna valt sitt parti just av missnöje med de övriga. Ett stort missnöje, så stort att man faktiskt skulle vilja ge de etablerade partierna en käftsmäll. Så blev det.
Människor som upplever sig som missgynnade, utanför, besvikna över samhällets och för den delen sina egna tillkortakommanden ser nu i hanteringen av SD en spegling av sin egen situation. Det utstötta partiet för den utstötta människan. De etablerade partierna bjuder på denna identifikation genom att slå knut på sig själva för att ställa SD utanför. Allt fokus på denna fråga stärker SD:s självbild av att vara utsatt för politisk och medial mobbing.
Tala istället om varje gång varför ni säger nej till SD och fokusera då på hela deras så kallade partiprogram. Förslagsvis deras kulturpolitiska ståndpunkter. Varför inte samtidigt syna de som företräder programmet?
Reinhold Hellgren
Gruppledare Centerpartiet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar