Missuppfattningar om Allianssamarbetet

I valrörelsen får man som politiker av naturliga skäl fler frågor än vanligt, om politik då, vad vi står för. Vi svarar så gott vi kan, men ibland tröttnar jag på att rabbla samma saker. Då brukar jag börja fråga själv, mest för att få ut nåt själv av det hela. Lära mig något.

Brukar vara så att jag hör att det klingar falskt nånstans i deras frågor, väljarna då alltså. Krävs inte många motfrågor förrän det visar sig att det finns en missuppfattning därunder alla lager av säkra uppfattningar.

Ett sådant missförstånd är att Folkpartiet liberalerna står för skolpolitiken i Alliansen och vi andra bara åker med. Mötte även uppfattningen att Centerpartiet står för miljöpolitiken och Moderaterna egentligen bestämmer hur det blir i Allianssamarbetet. Andra missförstånd är att Kristdemokraterna och Centerpartiet bara är stödpartier i Alliansen.

Vi har inom Alliansen delat upp områden mellan oss efter vad som ligger oss närmast. Men på flera områden sammanfaller våra intressen nästan i allt. Några sådana är synen på skolan, äldreomsorgen, behovet av konkurrensutsättning, hur vi lyfter företagandets betydelse exempelvis.

Varifrån kommer då alla dessa missuppfattningar? Ett försök till förklaring om skolan är att det är vårt största område budgetmässigt i kommunen, så många verksamheter. Så skolan finns med i debatten hela tiden i media och Folkpartiet får då ofta svara även för Alliansen i dessa frågor. På samma sätt som Centerpartiet i miljöfrågorna. Alla är direkt eller indirekt berörda av skolfrågorna och miljöpolitiken.

Men miljöfrågorna är ett betydligt mer svårfångat område än de konkreta skolfrågorna som alla oavsett härkomst kan relatera till. Dessutom är barn- och utbildningsnämndens verksamhet mer än 50 gånger större i sin omfattning och budgetmässigt än kommunens aktiva miljöverksamhet. Så skolfrågorna får kommunalt mycket större utrymme.

Vad det gäller Företagandet är det Centerpartiet och Moderaterna som driver dessa frågor hårdast inom Alliansen, även då på kommunnivå, men då Moderaterna nu är ett så mycket större parti uppstår som en sorts naturlag för folkmedvetandet uppfattningen att det ändå är Moderaterna man ska lyssna på i dessa frågor och som i slutändan bestämmer hur det blir.

Vill påpeka som avslutning att förhandlingarna mellan Allianspartierna om budget, valmanifest och utspel före och under valrörelse förts mellan fyra jämbördiga parter som med stor respekt för varandras hjärtefrågor lyckats kompromissa oss fram till en slagkraftig gemensam politik. En särskild eloge dock till Moderaterna som i kraft av största parti tagit det ansvar som ett sådant parti ska göra.

Just av dessa anledningar vill jag påstå att det är för mycket missuppfattningar kring hur Alliansens politik växt fram. Jag jobbar dagligen med att försöka rätta till detta, det är ett slit och denna spalt är ett exempel.

Reinhold Hellgren
Gruppledare Centerpartiet