Va skaru göra nu?

Frågan brukar ställas med den blandning av bestörtning och häpenhet som kommer över den som plötsligt finner sig själv stå på perrongen och se sitt tåg försvinna i fjärran. Efter valnederlaget för mitt parti i september kände jag att fyra år till som oppositionspolitiker var otänkbart. Slutsatsen var enkel. Beslutet inte lika enkelt, men bestämde mig att sluta med politiken.

Så kommer vändningen då miljöpartiet väljer att förhandla med Alliansen om att bilda majoritet i kommunfullmäktige. Jag och Hasse Forsberg förhandlar för Centerpartiet. Med de övriga fyra partierna lyckas vi sy ihop det. Maktskifte!

Plötsligt hade vi den situation vi siktat på i valrörelsen. En mental omställning som inte är lätt. Men det är ju ändå detta vi krigat för i valrörelsen.

Återkommer till frågan jag fick då jag fortfarande var inställd på att sluta med politiken, ”Va skaru göra nu?”. När jag skulle svara såg jag lika mycket allt jag ställt i vänteläge så länge, som en återspegling av den rädsla de själva känner för att stå där utan alternativ. Som svindel.

Ibland en följdfråga uttalad som en allmängiltig regel, ”Ja det är ju bra att ha nåt att falla tillbaka på”. Vadå falla tillbaka på? Nåt jag med alla mål och medel en gång vred mig ur, eller? Tror faktiskt vi ska köra ut svenskarna på träningsläger, att träna förmågan att tänka ut alternativa sysselsättningar med inkomst, under tiden och trots att man redan har ett jobb.

Reinhold Hellgren
Gruppledare Centerpartiet