En flashback till 1986.

Fick en flashback igår. Jag och mina allianskamrater besökte verkstadsföretaget Sund Birsta för att lära verksamheten och höra hur de ser på framtiden. Närmare 100 anställda i Sundsvall. Skapar direkt omkring 400 arbetstillfällen i kommunen. Gör god vinst efter hårda rationaliseringar. Ägs av italienska företaget Danieli. Kina är den stora kunden. Man konstruerar maskiner som buntar och emballerar det som kommer ut från stålverkets valsar och ugnar. Balkar, rör, ja alla typer av profiler.

Träffade för övrigt gammal klasskompis från gymnasiet. Vi gick fyraårig teknisk maskingrenen tillsammans. Har alltid varit intresserad av att klura och lösa tekniska problem, men efter två år på tekniska högskolan i Linköping sedan släcktes den tågan. Problemen vi hade att lösa där var att utifrån en obegriplig och mumlande föreläsare övergå till lika pedagogiskt fattiga kompendier. Resultatet var att de flesta gick över till att läsa tentasamlingar efter tips på tentatal från samme föreläsare. Ridå.

Det var länge sedan nu, snart 25 år sedan och utbildningen är en helt annan idag. Jag spårade över till statsvetenskap och nationalekonomi. Ångrar det inte. Men igår fick jag ändå en sorts flashback där jag kunde se mig sitta med formler och uträkningar framför någon maskin i full färd med att hitta just den där LÖSNINGEN. Ett stråk av vemod drog igenom, men som sagt jag ångrar ändå inte spårbytet.

Jag hoppas bara att dagens tekniska utbildning kommit närmare verkligheten. Anders Hellgren, teknisk chef, vädrade sin oro för att så få ungdomar väljer teknisk utbildning numera. De har problem att få tag på bra blivande konstruktörer och andra tekniker. Jag anser att det måste bli helt känt och uppenbart för alla som är intresserade av teknik finns det faktiskt företag i vår kommun som kan erbjuda stimulerande jobb som kan bära ända till Kina. Företag som Sund Birsta måste få visa upp sig för eleverna.