En reporter på Dagbladet kontaktade mig via mail och ville att jag skulle gissa valresultatet i riksdagsvalet, alltså inte kommunvalet. Så fånigt. Problemet är ju uppenbart, de flesta har svårt att skilja på vad de TROR och vad de ÖNSKAR, särskilt i ett fall som detta.
Så om jag gissar att mitt parti går dåligt och ett annat bra, vad händer då? Jag TROR så här, att mina egna partikamrater tappar lite gnista, partimotståndarna känner sig lite bättre till mods och läsarna får en bekräftelse på en trend som just blir självuppfyllande. Alltså, om inte ens gruppledaren tror på partiet, vad ska vi då tro?
De flesta politiker är undermedvetna om detta. De fläskar in sina gissningar utifrån vad de ÖNSKAR och det egna partiet kommer ju att få en sån fantastisk medvind på slutet. Värdet av sådana gissande undersökningar är mycket lågt, men har ett sorts underhållningsvärde för läsarna och jag tror det är själva poängen uttänkt av slappa journalister.
Lät hennes mail försvinna ut i glömskans utmarker. Vad hände då igår? Jo hon ringer. Journalisten alltså. Två veckor efter mailet. Har semester. Sitter på en uteservering och äter lunch. Jag ger henne mina reservationer, nog på ett ganska korthugget vis. Hon vädjar och berättar att alla andra partier har svarat. Utpressning.
Blir förbannad och mina lunchkamrater och även folk vid andra bord tittar upp. Min semesterlunch har plötsligt gått sönder. Hon vädjar snällt och berättar att hon bara fått ett uppdrag av sina överordnade. Skickar med henne mina protester mot upplägget, men jag ser framför mig hur tidningen skriver att centerpartiet inte vill svara på frågan hur det går. Kanske ett ännu sämre alternativ än att svara tänker jag.
Hon får sina siffror samma kväll. Så här kan en vanlig dag se för en politiker. Dessa vanliga dagar tar jag hellre ett tandläkarbesök.
Reinhold Hellgren
Gruppledare Centerpartiet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar