Almedalsveckan är över. Så nu skulle jag faktiskt kunna tänka mig att åka dit. Men har det faktiskt rätt bra här hemmavid också. Semester. Jag fattar överhuvudtaget inte att folk som jobbar med politik hela året, varje dag, använder sina dyra semesterdagar till att gå i politikerspinn i Almedalen. Har dessvärre inte undgått rapporter från Almedalen som förorenat mitt TV-tittande.
Fast på näthinnan sitter Gudrun Schyman, som eldar upp hundralappar inför öppen ridå. Vad jag förstår handlade det om 100 000 kronor. När hon var partiledare för vänsterpartiet tyckte jag hon var bra, ibland. Minns en gång när hon läxade upp Carl Bildt som en liten skolpojke, det var skoj.
Gudrun är numera en exponent för mediesamhällets desperation och politikens omärkliga förvandling till billig underhållning. Är förresten inbjuden på en debatt i augusti på drakbåtsfestivalen i Sundsvall, där vi uppmanas att vara underhållande. Bara därför ska jag vara allvarlig och hård.
Ja just det … Gudrun, denna Gudrun. Min bild är att hon så till den grad blivit en del av den officiella bilden av sig själv så hon förmår inte se sig själv längre. Hon står i skuggan av sig själv. Detta i kombination med en livsuppgift gör att hon inte begriper att folk blir heligt förbannade på en människa som eldar upp så mycket pengar de aldrig sett på en och samma gång i sitt liv.
Almedalen var nåt annat då Palme startade där 1968. I dag är det ett jippo som lockar fram de sämsta hos oss politiker. Överbudspolitik och eldning av hundralappar.
Reinhold Hellgren
Gruppledare för Centerpartiet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar