"Nu är det nog världens sista tider igen"

Ja så sa hon, min mormor, Viktoria. Lakoniskt. ”Nu är det världens sista tider igen”. Visst hade hon rätt, ännu mer rätt i dag, och imorgon. Katastrofen i Japan, omvälvningen i Nordafrika och … ja vad ni vill, Nordkorea som håller sitt folk i träldom. Afghanistan där FN-förläggning attackerats. Varje gång en påminnelse om att så här är människan. Självmordsbombare slog till i Stockholm. Viktoria slipper veta. Den nya världen, som ändå är den gamla. Skillnaden är att i dag blir vi pumpade med information om allt detta genom ett otal kanaler. Informationströtthet. Katastroftrötthet. Frågan är om vi är mer chockade än Viktoria över sin tid. Tror inte det. Kanske lite större osäkerhet just för att världen har krympt på alla vis. Vi anpassar oss till hur det är, eftersom vi måste. Som då. Livet rullar på, tills något händer alltför nära. Alarm, debatt, åtgärder, konsolidering, lugn och slutligen glömska. Så funkar vi. Reinhold Hellgen Ordförande för Kultur- och fritidsnämnden i Sundsvall