Jämställd förutsägbarhet

Jämställdhet. Deltog på ett seminarium i ämnet på torsdag förra veckan. Svårt ämne. Känsligt ämne. Kanske just för att alla är berörda. Men ännu mer för att det grenar ner till vad man är snarare än vad man tycker. Gäller liksom att väga sina ord på seminarier av denna sort.

Min hållning i frågan är att det alltid är bättre med hälften av varje sort, alltså könen då. Som man, tycker jag dessutom att det blir roligare då, på alla vis. Men min inställning bygger på att vi i grunden är olika och det är just detta som skapar dynamiken.

Har ju pratat med många kvinnor som säger sig funka bättre med män än med kvinnor och den vanliga förklaringen är att män är rakare i sin kommunikation och lättare att förutsäga. De hänger liksom inte upp sig på saker brukar det heta. Kan nog stämma och det är just detta som tråkar ut mig i längden i sällskap med bara män. Just denna förutsägbarhet.

Kvinnor däremot, ser jag som mycket mer intressanta varelser. Tänker oftast mer på helhet och väger in allt i kalkylerna, men drar slutsatser som ger sken av att redan från början veta. Vissa kallar det intuition. Ja detta är alltså min erfarenhet. Denna oförutsägbarhet är utmanande och sätter både hjärna och hjärta i process. Kräver skärpning.

Något sådant diskuterades naturligtvis inte på seminariet. På seminarier svänger man sig med begrepp. Gabriella Fägerlind, civilingenjör och genuskunnare utmanade våra fördomar om yrkesroller och andra roller också för den delen. Ibland tankeväckande, men det mesta satt ju redan hos de flesta av oss gissar jag.

Amineh Kakabaveh, riksdagskvinna för vänsterpartiet. Hon tvingades fly från Iran för sitt politiska engagemang. Har kämpat hårt. Här kom en agitator, som gav oss den strukturella förklaringen till ojämlikheten. Olika uppfostran, olika bemötande hela livet ut i ett patriarkaliskt samhälle, där kvinnor underordnas. Vi fick veta, flera gånger, att vänsterpartiet minsann är bra på jämlikhet.

Jaha? Så bra då. Vi andra då, som släpat oss dit för en halvdag i konserthusets samlingssal? Omärkligt övergick det från seminarium till lektionstimme med fikarast.

Gick därifrån med en axelryckning, vet att jag inte var ensam om den känslan. Några kände ett pekfinger på näsan fortfarande ute på Köpmangatan fick jag veta. Varför kan vi aldrig prata om värdet av en jämn fördelning på könen, alltså vad kommer ut av det i slutändan? Det blir roligare så sa jag och hon, Amineh, hajade till och drog efter luft. Fort kastade jag fram att det bara var en reflexion, just för att slippa höra en harang om hur viktigt det är att ta frågan på största allvar.

Förutsägbarhet var ordet och plötsligt tycktes det mig som jag befann mig någon annanstans än just på ett seminarium om jämställdhet.


Reinhold Hellgren
Gruppledare Centerpartiet i Sundsvall